Then there where Chaos

Jag funderar.
Jag är trött just nu, väldigt. Men det löser sig.

Imorgon ska jag upp tidigt och springa till min far, ca 2 mil. Sen var det tänkt att jag skulle springa tillbaka senare på dagen, men jag fick förhinder.

Inte långt kvar till Marathon.

- Jag är orolig.



Varför?
- Jag pratade med en veteran som sprungit Marathon några år, han sa att man måste ha tränat inför marathon Minst ett halvår innan för att kroppen i huvudtaget ska Klara av sträckan på 4,2 mil.

(Jag har tränat kanske 3 veckor)

När jag springer sträckor över 2 mil, känner jag att kroppen börjar säga ifrån. Det spelar inte så stor roll vilken hastighet jag hållt upp till den sträckan. Det kommer ändå.



Mat?
Ärligt?

Värdelös.
Rent utsagt värdelös!


Någonting tycks ha hänt, som faktiskt oroar mig lite grann:
Jag äter, men jag blir aldrig riktigt mätt...
Min mage blir Full, men mättnadskänslan bara... finns inte!


Jag kan bara föreställa mig att det kan ha med min diet att göra... Jag hoppas på gud att detta problem försvinner, för jag ser knappt något stopp i mitt ätande.
Det är värre än det någonsin varit...
Så ja, jag är rädd.



Träning?

Det går fortfarande bra, jag tränar mycket, hårt och länge.
Minst varannan dag.
Vanligtvis - 5 dagar i veckan, 1-3 timmar per gång.

Styrketräning - ca 30 - 60 min.
Motion - 20 - 120 minuter.
Stretching - 5-15 minuter. (Denna borde bli längre)



Vikt?

- Jag vågar inte.
- Efter marathon ska jag väga mig igen. Då har det ändå gått ca 3-4 veckor sen dietens fall, och allt som har med rebound-vikt måste ha gjort sitt.



Jag är trött.
Dags att träna.


Må Gott!!

Kommentarer
Postat av: Stulis

Akta dig, du börjar låta som en person med ätstörningar

2010-06-08 @ 21:45:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0